Den digitala tekniken, där all information delas upp i ettor och nollor, har varit centralt för utvecklingen. Ettor och nollor är egentligen svaga laddningar som antingen är på eller av. Med denna så kallade binära teknik kan man enkelt bygga program med vilka olika processer kan utföras och lagra enorma mängder information.
Hårddisk (tidigare skivminne, finlandssvenska hårdskiva, ibland förkortat HDD efter engelskans hard disk drive) är en anordning för lagring av information som används i datorer. En hårddisk innehåller en eller flera roterande skivor belagda med ett magnetiskt material. En läsarm rör sig över skivan och skriver eller läser ner rätt ställe på skivan som befinner sig under läshuvudet. Beteckningen används för att markera skillnaden mellan en sådan disk och en mjuk diskett (engelska floppy disk, ungefär ”fladdrig disk”).
Hårddiskar spelar in data genom att magnetisera ferromagnetiskt material i en viss riktning så att en liten del av materialets yta motsvarar antingen en etta eller en nolla (en binär enhet, en bit.) Hårddisken läser tillbaka datat genom att detektera materialets magnetisering. En typisk hårddisk består av en kassett som innehåller en eller flera platta cirkulära diskar som kallas för skivor. Det är efter dessa diskar som hårddisken har fått sitt namn. På dessa diskar eller skivor spelas informationen in. Skivorna tillverkas av ett icke-magnetiskt material — vanligtvis en aluminiumlegering eller glas. Därefter täcks plattorna med ett tunt lager magnetiskt material. Äldre skivor använde järnoxid som magnetiskt material, men nutida skivor använder kobolt-baserade legeringar.